HTTPS och certifikat: vad hänglåset bevisar och vad det inte gör

Den första lektionen nämnde att https://-adresser använder kryptering. Den här lektionen tittar närmare på hur den krypteringen är inställd, vad hänglåsikonen i din webbläsare faktiskt garanterar och var dess garanti slutar.

TLS: protokollet bakom hänglåset

HTTPS är det vanliga webbprotokollet, HTTP, som körs i Transport Layer Security (TLS), ett protokoll som först publicerades 1999 och nu i sin 1.3-version. Cloudflares utbildningscenter sammanfattar vad TLS åstadkommer i tre delar: kryptering, som döljer data från alla andra i nätverket; autentisering, som kontrollerar att du pratar med servern du tror att du är; och integritet, som upptäcker om data har ändrats under överföringen. Innan något innehåll utbyts utför din Mac och servern en "TLS-handskakning": de kommer överens om en version av TLS, kommer överens om de kryptografiska metoder som ska användas och genererar nycklarna som kommer att kryptera resten av sessionen.

Vad ett certifikat faktiskt intygar

För att det handslaget ska betyda någonting behöver din webbläsare bevis på att serverns publika nyckel verkligen tillhör webbplatsen du skrev. Det beviset är TLS-certifikatet. Enligt Cloudflare paketerar ett certifikat domännamnet, den publika nyckeln, ett utgångsdatum och den digitala signaturen för den som utfärdade det: en certifikatutfärdare (CA), en organisation som din webbläsare och ditt operativsystem redan litar på. Let's Encrypt, en allmänt använd, gratis certifikatmyndighet, beskriver processen tydligt: ​​innan den utfärdar ett certifikat kontrollerar dess programvara att den som begär det faktiskt kontrollerar domänen, till exempel genom att be dem att publicera en specifik fil på den webbplatsen eller en specifik DNS-post. Först efter den kontrollen signerar den ett certifikat.

Detta är viktigt eftersom det definierar gränsen för vad ett standardcertifikat bevisar. Det bevisar att den som begärde det kontrollerar domännamnet i det ögonblicket. Den granskar inte verksamheten bakom sajten, kontrollerar inte om operatören är ärlig eller lovar att innehållet är säkert. Vem som helst, inklusive en bedragare, kan registrera en domän och få ett giltigt certifikat för den på några minuter.

Läser hänglåset korrekt

Electronic Frontier Foundations Surveillance Self-Defense-guide sätter den underliggande poängen direkt: "Bara för att en tjänst använder HTTPS betyder det inte att tjänsten fullt ut skyddar användarnas integritet." HTTPS skyddar röret; det säger ingenting om vad destinationen gör med det som kommer genom den. Samma guide noterar att HTTPS döljer vilken sida på en webbplats du besökte från nätverksavlyssnare, men själva webbplatsen tar fortfarande emot allt du skriver - sökningar, meddelanden, inloggningar - helt klart, eftersom det är den andra änden av den krypterade anslutningen, inte en observatör av den.

Självsignerade och utgångna certifikat

Cloudflare förklarar också vad som händer utan en betrodd certifikatutfärdare: vem som helst kan generera sitt eget "självsignerade" certifikat, men webbläsare har ingen extern auktoritet att kontrollera det mot, så de markerar sådana webbplatser som osäkra eller vägrar att ladda dem direkt. Ett utgånget certifikat ger en liknande varning. Ingen av varningarna betyder nödvändigtvis att en attack sker, men det betyder att webbläsaren för närvarande inte kan verifiera vem den pratar med, vilket är exakt den kontroll som TLS är tänkt att tillhandahålla.