Data i molnet: kryptering, nyckelinnehavare och delningslänkar

En molnleverantör kommer nästan alltid berätta att din data är krypterad, och det är oftast sant. Det är också, i sig, ett ganska svagt påstående, eftersom det utelämnar detaljen som avgör vem som faktiskt kan läsa den datan om den tvingas fram, utsätts för intrång, eller helt enkelt är nyfiken: vem som har nyckeln.

Kryptering i vila och under överföring, som standard

Google Clouds dokumentation beskriver vad de flesta stora leverantörer gör som standard: ”All data som lagras av Google krypteras på lagringslagret med hjälp av Advanced Encryption Standard (AES)-algoritmen, AES-256”, tillämpad automatiskt, utan att kunden behöver konfigurera något. Data under överföring mellan din enhet och leverantören skyddas separat av TLS, som täcks i kryptografikursen i den här akademin. Den här grundnivån är genuint användbar — den skyddar till exempel mot att någon fysiskt stjäl en hårddisk från ett datacenter — men den besvarar bara en del av frågan.

Vem som har nyckeln ändrar vad skyddet är till för

Som standard säger Google Cloud det rakt ut: ”vi äger och hanterar nycklarna som används i standardkryptering i vila.” Det är standardpraxis i branschen, och det är precis varför den standarden skyddar dig mot fysisk stöld eller en extern angripare, men inte mot leverantören själv: om leverantören har nyckeln kan den tekniskt komma åt datan, och det kan även alla som lagligen tvingar leverantören till det. Leverantörer erbjuder också kundhanterade nyckelalternativ för organisationer som behöver ha sina egna nycklar, även om det tillför verklig operationell komplexitet — att förlora din egen nyckel utan leverantörsreserv kan innebära att förlora datan permanent.

Totalsträckskrypterade alternativ: kunden har den enda nyckeln

Ett mindre antal konsumentriktade funktioner går längre än leverantörshanterad kryptering i vila, och utökar äkta totalsträckskryptering (garantin som utforskas i kryptografikursen) till själva molnlagringen. Apples Advanced Data Protection för iCloud är ett dokumenterat exempel: när det aktiveras utökar det totalsträckskryptering till iCloud-säkerhetskopiering, Foton, Anteckningar, iCloud Drive och mer, och Apple anger att ”dina betrodda enheter behåller exklusiv åtkomst till krypteringsnycklarna för merparten av din iCloud-data” — vilket betyder att inte ens Apple kan dekryptera den, inte ens under laglig tvång, och säger det rakt ut: ”Ingen annan kan komma åt din totalsträckskrypterade data — inte ens Apple.” Avvägningen Apple dokumenterar vid sidan av detta är verklig: eftersom Apple inte har någon nyckel kan de inte heller hjälpa till att återställa den datan om du förlorar åtkomsten och inte har ställt in en återställningskontakt eller återställningsnyckel i förväg. Starkt skydd och enkel kontoåterställning drar åt motsatta håll, och Advanced Data Protection ber dig välja.

Delningslänkar: det tysta sättet data lämnar modellen ovan

Allt ovanstående kan upphävas av en enda oaktsam delning. En inställning som ”alla med länken kan visa” på ett molndokument gör stark kryptering i vila till något som liknar en offentlig webbsida: själva länken blir det enda som står mellan din data och alla som mottar, vidarebefordrar eller gissar den. Detta spelar större roll än det kan verka, eftersom sådana länkar lätt vidarebefordras utöver den tänkta mottagaren, ofta hamnar indexerade eller cachade på oväntade ställen, och sällan går ut av sig själva. Innan du delar något känsligt är det värt att kontrollera om länken kan begränsas till specifika personer som redan måste vara inloggade, ges ett utgångsdatum, och återkallas när den inte längre behövs — alternativ som de flesta stora leverantörer erbjuder men inte slår på som standard.